All information...

Fastighet: S:ta Maria 30

Fastighetsbeskrivning:

Kvartersbeskrivning:

S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.

I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och planläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes till övervägande delen skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.

Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena och numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarstår endast den välbevarade stenbyggnaden på fastigheten S:ta Maria 37, Johan Målares hus, alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. Kvarteret präglas i övrigt av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.


Fastighetsbeskrivning:

Fastigheten S:ta Maria 30 är belägen längst söderut i kvarteret, uppe på klintkanten och gränsar till Övre Finngränd. Vid tomtindelningen 1782 kom fastigheten att benämnas Klinteroten IV:60 och innefattade då även nuvarande S:ta Maria 31. Enligt 1785 års husklassifikation var denna fastighet bebyggd med ett trähus och ett stall, båda med brädtak. Vid mitten av 1800-talet delades tomten och S:ta Maria 30 och 31 fick de nuvarande gränserna. Troligen motsvarar trähuset i den nämnda husklassifikationen det bostadshus i skiftesverksteknik som idag finns på S:ta Maria 30, medan stallbyggnaden låg på S:ta Maria 31. Vid 1900-talets början fanns en skomakarverkstad i huvudbyggnaden på S:ta Maria 30.

Bostadshuset på S:ta Maria 30 är placerat i det västra hörnet av fastigheten, med långsidan längs Övre Finngränd och med gaveln, samt en tillbyggnad norr om denna, placerad intill klintkanten i väster. Längs den östra tomtgränsen med gaveln mot gränden finns ett gårdshus från 1946, vilket inrymmer förråd och tvättstuga. Detta gårdshus ersatte ett långsmalt uthus från 1800-talet, som låg längs den norra tomtgränsen. Fastighetens gårdsrum är väl skyddat mot insyn och avskärmas mot gaturummet i söder och grannfastigheten i norr av en spritputsad tegelavtäckt mur på cementsockel. Muren är avfärgad gul, likt fastighetens bebyggelse. Mot gränden finns en trädörr med stående panel. Gårdsytan mellan huvudbyggnaden och uthuset är kalkstensbelagd och kantad av rabatter med planteringar. Även utanför ingången i souterrainvåningen åt väster finns en gång ut mot Finntrappan av kalkstensplattor med en låg mur åt väster.

Fastighetens bostadshus med ursprung från 1700-talet och med en bevarad exteriör från 1800-talet utgör tillsammans med gårdsrummets karaktäristiska avskärmning såväl ett kulturhistoriskt värde som ett miljöskapande värde för kvarter och stadsdel.


Tillbaka...