Fastighet: S:ta Maria 32
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och planläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes till övervägande delen skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena och numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarstår endast den välbevarade stenbyggnaden på fastigheten S:ta Maria 37, Johan Målares hus, alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. Kvarteret präglas i övrigt av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 32 är belägen i den sydöstra delen av kvarteret och gränsar där till Nygatan. Medeltida lämningar som sannolikt påvisar kamtillverkning har påträffats vid arkeologiska undersökningar på fastigheten. Eventuellt var tomten bebyggd med en stuga redan vid slutet av 1600-talet, men enligt kartor från 1700-talets första hälft ingick marken i den åkermark som fanns på norra Klinten. Fastigheten fick troligen sin nuvarande omfattning under 1700-talets andra hälft och benämndes då Klinteroten IV:61. Enligt 1785 års husklassifikation var tomten bebyggd med ett trähus med brädtak, placerad i det nordöstra hörnet med långsidan längs Nygatan. Under 1800-talet byggdes trähuset till mot gården och en uthuslänga samt ett mindre uthus uppfördes längs den södra tomtgränsen respektive i det sydvästra hörnet.
Fastighetens nuvarande huvudbyggnad utgörs av ett skiftesverkshus, vilket motsvarar 1700-talets trähus i utbyggt skick. Även uthuslängan från 1800-talet kvarstår på gården, denna har dock byggts ut till en större volym under 1900-talet. Fastighetens gårdsrum är väl avskärmat ut mot gatan via ett brunmålat högt träplank, vilket bryts upp av en träport med locklistpanel och överliggare av trä.
Fastigheten har en tomt- och byggnadsstruktur som sträcker sig tillbaka till mitten av 1700-talet. Därmed har fastigheten ett högt kulturhistoriskt kontinuitetsvärde. Den karaktäristiska avskärmningen och bostadshusets småskaliga fasad mot Nygatan utgör ett miljöskapande värde i gaturummet.