Fastighet: S:ta Maria 34
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och planläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes till övervägande delen skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena och numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarstår endast den välbevarade stenbyggnaden på fastigheten S:ta Maria 37, Johan Målares hus, alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. Kvarteret präglas i övrigt av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
S:ta Maria 34 är en vinkelformad fastighet. Den utgör den nordligaste av kvarterets tomter uppe på den norra Klinten och är belägen längs med klintkanten i väster. Den norra delen av fastigheten sträcker sig ända fram till Nygatan i öster och gränsar i norr till kyrktrappan samt den öppna plats som finns ovanför denna. Troligen var tomten bebyggd med en trästuga redan vid slutet av 1600-talet. Under 1700-talets första hälft ingick tomten, enligt kartor, i den åkermark som fanns på norra Klinten. Då kvarteret infästes under 1700-talets andra hälft utgjorde fastigheten S:ta Maria 34 två tomter. Hela den västra delen längs klintkanten benämndes Klinteroten IV:50 och var bebyggd med ett trähus med brädtak. Den andra tomten utgjorde den nordöstra delen mot Nygatan och benämndes Klinteroten IV:63. Även denna var bebyggd med ett trähus med brädtak. De två tomterna slogs samman under 1800-talets andra hälft och har sedan dess bevarat sin omfattning. Under 1920-talet fanns ett bageri med brödförsäljning i husets källarvåning med ingång via en träport i muren från kyrktrappan. Bageriet ersattes under en period av 1900-talet av en mjölkaffär. Numera är tomten en ren bostadsfastighet.
Av de två byggnader som omnämns i 1785 års husklassifikation revs troligen trähuset på den nordöstra tomten före 1800-talets andra hälft, medan den andra träbyggnaden eventuellt delvis ingår i den nuvarande huvudbyggnaden. Denna uppfördes vid 1800-talets mitt och är placerad med den norra gaveln mot kyrktrappan och den västra långsidan parallellt med klintkanten med utsikt över staden. Vid slutet av 1800-talet fanns en uthuslänga vid den norra tomtgränsen, öster om huvudbyggnaden. Denna länga revs före 1912 och ersattes av det ännu befintliga uthuset, som är placerat i tomtens södra del. Ett mindre uthus är placerat intill Nygatan i öster, troligen uppfört under 1900-talets första hälft.
Fastighetens gårdsrum är väl avgränsat från gaturummet. Öster om huvudbyggnadens norra gavel löper en putsad mur utmed tomtgränsen. Denna åtföljs av en inkörsport med grindstolpar i kalksten, som i sin tur följs av ett högt träplank på kalkstensfundament. Planket avgränsar även fastigheten mot Nygatan. Vid byggnadens västra sida finns en oputsad kalkstensmur med den numera igensatta träporten, som under 1900-talets början ledde till brödbutiken. Gården utgörs dels av en grönyta och dels av en grusbelagd plan.
Fastigheten utgör en god representant för norra Klintens andra expansionsfas under 1800-talets andra hälft och har ett betydande kulturhistoriskt värde. Det framträdande läget intill klintkanten utgör ett miljöskapande värde i domkyrkoområdet.