Fastighet: S:ta Maria 35
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 35 är belägen söder om domkyrkan i den sydligast delen av kvarteret. Den ligger nedanför klintkanten och angränsar i väster till Ryska gränd och i norr till kyrktrappan. Ett medeltida stenhus finns indikerat på fastigheten. Enligt 1697 års karta motsvarade fastigheten i stort sett tomtnummer 117:e och anges som obebyggd. Vid 1785 års husklassifikation bildar S:ta Maria 35 troligen en gemensam fastighet tillsammans med S:ta Maria 37 och vid den här tiden fanns det på tomten ett stenhus och ett vagnshus. Stenhuset avser sannolikt Johan Målares hus på S:ta Maria 37, medan vagnshuset låg på nuvarande S:ta Maria 35. S:ta Maria 35 fick troligen dagens tomtutbredning under 1800-talets första hälft. Under 1800-talet uppfördes en reveterad träbyggnad intill fastighetens södra gräns, med den västra gaveln i liv med Ryska gränd. Denna byggnad utgjorde en tillbyggnad till Cedergrens kakel- och kärlfabrik på S:ta Maria 36 (det så kallade medeltida Skomakarelagshuset), söder om den aktuella fastigheten. Vid 1800-talets slut fanns ytterligare åtminstone två byggnader på gården, troligen uthusbebyggelse.
Trots att själva kakelfabriken på S:ta Maria 36 revs under 1930-talet, så bevarades 1800-talets tillbyggnad som en enskild byggnad på S:ta Maria 35. Övrig gårdsbebyggelse har ersatts under 1900-talet. Vid fastighetens norra gräns mot kyrktrappan finns en förrådslänga och intill denna en mindre sopbod, båda uppförda under 1900-talets första hälft. I det sydöstra hörnet uppfördes 1935 ett garage, som numera fungerar som förråd och bostad. Denna byggnad är sammanlänkad och belägen i vinkel till huvudbyggnaden. Fastigheten är belägen i två olika marknivåer, där bebyggelsen finns på den nedre delen i väster. En trappa leder upp till den östra delen som utnyttjas som trädgård. Gårdsrummet avskärmas ut mot gränden via ett högt träplank med en träport och mot kyrktrappan i norr av en kalkstensmur.
Fastigheten har en välbevarad tomtsträckning sedan 1600-talets slut. Dess huvudbyggnad minner om den kakelfabrik, som var belägen på fastigheterna S:ta Maria 35-37 under en stor del av 1800-talet och in under 1900-talets början. Därmed har fastigheten både ett samhällshistoriskt och kulturhistoriskt värde.