Fastighet: S:ta Maria 36
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 36 är belägen söder om domkyrkan, i den sydligast delen av kvarteret. Den ligger nedanför klintkanten och angränsar i väster till Ryska gränd samt delvis även till trappan vid Övre Finngränd. 1936 revs ett av Visbys mer uppmärksammade medeltida stenhus, det så kallade Skomakarelagshuset, som var ett av två kända äldre gilleshus i staden. Denna byggnad finns markerad på 1646 års karta. Ytterligare ett medeltida stenhus har indikerats på fastigheten. Enligt 1697 års karta motsvarade fastigheten i stort sett tomtnummer 306, som omfattade ett stenhus med kålgård. Stenhuset benämndes vid den här tiden ”Schomakare Laghuus”. Enligt 1785 års husklassifikation fanns det utöver stenhuset även ett trähus på fastigheten. På kartan från 1856-60 finns inga markerade gränser mellan fastigheterna i den sydligaste delen av kvarteret. Däremot har S:ta Maria 36 antagit sin nuvarande utbredning då 1883 års karta upprättas.
Under 1800-talet och 1900-talets början användes det medeltida stenhuset till kakelugnsmakarverkstad, som kom att heta Cedergrens kakel- och kärlfabrik. Byggnaden låg i fastighetens nordvästra del med gaveln ut mot Ryska gränd. År 1934 revs huset för att lämna plats för stadens köttbesiktningsbyrå, en långsmal tegelbyggnad som även denna vänder gaveln mot gränden. Huset används numera Grafikgruppen, som har ateljéer i lokalerna. På den östra delen av tomten, som har en högre nivå och inte är tillgänglig från tomtens nedre del, finns ett skiftesverkshus från 1700-talet. Huset motsvarar den träbyggnad som finns medtagen i ovan nämnda husklassifikation och var tidigare beläget intill Ryska gränd, men flyttades år 1934 upp till den sydöstra delen av tomten. På den södra sidan av huvudbyggnaden finns ett högt stående plank med port, medan det på den norra sidan finns en asfalterad yta, öppen från gränden. En köksträdgård är anlagd på den östra delen av tomten, i den del där skiftesverksbyggnaden står.
Fastighetens bebyggelse utgörs av två byggnader, som visserligen är av helt olika typ och från helt skilda tidspoker, men som båda är välbevarade och ger fastigheten både ett kulturhistoriskt och miljöskapande värde i kvarter och stadsdel.