Fastighet: S:ta Maria 37
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
S:ta Maria 37 är en av kvarterets mindre fastigheter. Den är belägen i den sydligaste delen av kvarteret, nedanför klintkanten och gränsande till Ryska gränd i väster samt till domkyrkans mark i norr. Två sammanbyggda medeltida stenhus från 1200-talet kvarstår på fastigheten, ett envåningshus i öster och ett tornhus i väster. Byggnaden kallas allmänt för Johan Målares hus efter målaren Johan Barthsch, som ägde fastigheten under 1600-talet. Byggnaden finns utritad på 1646 års karta. Enligt kartan från 1697 motsvarar fastigheten tomtnummer 307:a och i byggnadsförteckningen till kartan finns stenhuset samt tillhörande kålgård medtagen. Vid 1785 års husklassifikation bildar S:ta Maria 37 troligen en gemensam fastighet tillsammans med S:ta Maria 35 och vid den här tiden fanns det på tomten ett stenhus och ett vagnshus. Stenhuset avser sannolikt Johan Målares hus på S:ta Maria 37, medan vagnshuset låg på nuvarande S:ta Maria 35. Fastigheten S:ta Maria 37 fick troligen dagens tomtutbredning under 1800-talets första hälft. Under 1900-talets början nyttjades byggnaden av den etablerade kakelugnsmakaren Cedergren, vars verksamhet bedrevs på S:ta Maria 35 och 36. Fastigheten var sedan från 1940-talet i Gotlands Fornvänners ägor, som sålde den vidare vid 1900-talets slut. Idag används byggnaden till bostäder och utställningslokal.
Fastigheten har inga andra byggnader utöver den medeltida bebyggelsen. Johan målares hus upptar större delen av tomtens yta, med undantag av en smal markremsa längs tornhusets södra och östra sida. Gården är kalkstensbelagd och försedd med en kalkstenstrappa, vilken förbinder två olika marknivåer. Mot norr och söder avgränsas fastigheten av kalkstensmurar, medan den mot öster är öppen mot S:ta Maria 35. Söder om byggnaden ut mot Ryska gränd finns en bred brädport, på den norra sidan mot domkyrkans mark finns en smalare brädport.
Fastigheten har en mycket väl bevarad medeltida bebyggelse, vilken utgör ett värdefullt inslag intill S:ta Maria domkyrka. Fastigheten har ett betydande kulturhistoriskt och miljöskapande värde i den sammansatta stadsbilden.