Fastighet: S:ta Maria 5
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 5 är belägen i den norra delen av kvarteret i närheten till Norderport. I tomtens nordöstra hörn, precis där klinten reser sig, är ett bostadshus från 1700-talet beläget. Det är ett reveterat skiftesverkshus beläget med gaveln i liv med Rackarbacken. Byggnaden är med största sannolikhet samma som det trähus med brädtak som nämns i 1785 års husklassifikation.
Vid gavelns östra sida finns en liten grind, vilken leder in till den skyddade innergården. Grinden följdes förr av ett vackert snidat trästaket som löpte utmed tomtgränsen längs Rackarbacken. På bilder från mitten av 1800-talet kan man se att det på det som idag förefaller vara dagens tomtmark finns ytterligare ett mindre bostadshus av trä med brädtak, strax öster om nuvarande byggnad. Gården, som verkar vara gemensam, avskärmades mot gatan av ett högt plank. Det nu rivna huset hade ingången på gaveln åt öster och endast ett fönster med fönsterluckor åt norr. Fasaden var reveterad och gavelröstena var klädda med stående träpanel. Taket var brant och klätt med falor. Utanför gaveln åt öster, där det idag finns en insprängd parkeringsplats, var det förr en liten öppen gårdsplan. Huset finns inte med på kartan från 1883 och inte heller på fotografier ifrån 1870-talet, vilket gör att byggnaden måste ha rivits någon gång mellan 1848 och 1870-talet. Enligt 1785 års husklassifikation verkar det som om detta rivna hus, samt ett i söder intilliggande hus, låg på en annan tomt än det idag bevarade huset. Detta visar att den nuvarande tomten skulle ha varit betydligt mindre då.
Dagens innergård är lummig med mindre terassavsatser och uppe åt öster finns idag en uteplats. Innergården som inramas av uthus och äldre staket ger, trots förlusten av två bostadshus, med sina oregelbundenheter, gamla fruktträd och omgivande bebyggelse med ursprung i 1700-talet en känsla av autenticitet.
Fastigheten har ett stort kulturhistoriskt värde genom den äldre väl bevarade bebyggelsen samt ett unikt pedagogiskt- och socialhistoriskt värde och är en god representant för de förut levande och överallt förekommande gårdsmiljöerna.