Fastighet: S:ta Maria 7
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 7 är belägen i den norra delen av kvarteret och begränsas mot väster av Norra Kyrkogatan och mot öster av klintkanten. Längs Norra Kyrkogatan i fastighetens sydvästra hörn ligger ett bostadshus uppfört på 1700-talet och tillbyggt på 1800-talet. Norr om bostadshuset ligger vid gatan ett garage byggt på 1960-talet. I trädgården står en lekstuga troligen byggd på 1980-talet.
Bebyggelsekontinuiteten på fastigheten sträcker sig tillbaka till medeltiden. Öster om det nuvarande boningshuset, inne på gården under mark finns rester av en grundmur till ett stenhus. På kartan från 1697 är tomten lämnad utan markering för bebyggelse, vilket borde betyda att huset redan då låg i ruiner. Fastigheten har ursprungligen bestått av två tomter. Den ena var belägen utmed Norra Kyrkogatan. På denna fanns det enligt 1785 års husklassificering ett trähus och stall med brädtak. Detta trähus är med största sannolikhet fastighetens bostadshus. Där garaget idag är placerat fanns sannolikt det stall som nämns i husklassifikationen från 1785. På kartan från 1883 verkar detta stall vara tillbyggt åt gården med en smalare länga. Denna byggnad revs 1961 i samband med att man på samma plats uppförde det nuvarande garaget. Den övre delen av fastigheten var under 1700-talet en egen fastighet. Här uppe på den terrasserade klintkanten fanns 1785 ytterligare ett trähus samt stall med brädtak. Trähuset noteras dock som öde och nedrivet. 1861 verkar det som om att fastigheten på klinten och den vid Norra Kyrkogatan har samma ägare. Eventuellt kan det ha varit så ända sedan tidigt 1800-talet. Någon gång efter 1912 slogs tomterna ihop till en och samma fastighet.
Bakom bostadshuset, upp mot klinten är marken terrasserad i två nivåer och delvis belagd med kalkstensflis. Kalkstenstrappor leder upp mot en stor gräsbevuxen tomt. Gömd bland grönskan på tomten finns den lilla lekstugan. Gården avgränsas från gatan genom en putsad, tegelavtäckt mur med grind, som sträcker sig mellan garaget och huvudbyggnaden.
Fastigheten har, trots sitt perifera läge i staden, en lång bebyggelsekontinuitet som sträcker sig tillbaka till medeltid och 1700-talet. Detta gör att fastigheten besitter ett stort kulturhistoriskt värde och utgör med sin spännande, kuperade trädgård med ruiner ett miljöskapande inslag i stadsbilden.