Fastighet: S:ta Maria 8
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 8 ligger i den norra delen av kvarteret och sträcker sig från Norra Kyrkogatan i väster till klintkanten i öster. Längs Norra Kyrkogatan i den södra delen av fastigheten ligger ett bostadshus byggt under 1700-talet och tillbyggt under 1800-talet. Öster om bostadshuset finns ett förråd från mitten av 1900-talet.
Under medeltiden och 1600-talet verkar denna fastigheten ha varit obebyggd och det är första under mitten av 1700-talet som den bebyggs. Fastigheten har ursprungligen varit indelad i två tomter med en del nedanför klinten som tillhörde Norderroten och en övre del uppe på klinten som tillhörde Klinteroten. Tomten mot Norra Kyrkogatan var 1785, enligt husklassifikationen, bebyggd med ett trähus, en kammare samt ett brygghus, samtliga med brädtak. Det trähus som omnämns är med största sannolikhet dagens bostadshus. Den övre delen av tomten utgjorde en bit av en större fastighet som sträckte ut sig längs klinten både över nuvarande S:ta Maria 7 och 8. På denna tomt fanns 1785 ett trähus samt ett stall, båda med trätak, som redan i slutet av 1700-talet eller i början av 1800-talet revs eller lämnades att förfalla. På kartan från 1856-60 verkar denna övre del forfarande vara skilld från den nedre tomten och ägdes då av samma ägare som till den norra grannfastigheten, nuvarande S:ta Maria 7. 1883 har fastigheten fått den utbredning som den har idag. På 1912 års karta är S:ta Maria 8 återigen delad i två tomter, en övre och en nedre. 1934 har fastigheten åter fått dagens omfattning. På kartorna från 1883 och 1912 finns det ett litet hus, antagligen ett uthus av något slag, placerat precis på klintkanten. Nedanför detta, längs den södra tomtgränsen, fanns ännu en avlång byggnad som möjligtvis skulle kunna vara det stall som omnämns tidigare i källorna. Det mindre huset på klinten revs innan 1936, medan stallet sannolikt revs i och med att det nuvarande uthuset uppfördes någon gång i mitten av 1900-talet.
Bostadshuset från 1700-talet tar upp nästan hela fastighetens bredd ut mot gatan och på den bit som återstår norr om huset finns idag en hög trägrind inramad av två grindstolpar av kalksten. Den lummiga och gröna tomten är terrasserad i flera nivåer och en trappa leder upp till två avsatser. Den första terrasseringen är inramad av kallmurad kalksten och på den högsta nivån finns en altan i trä.
Fastigheten har genom skiftesverkshuset från 1700-talet ett stort kulturhistoriskt värde. Byggnaden är god representant för de mindre trähus som uppfördes under 1700-talet och som sedan successivt byggts till bakåt in mot gården.