Fastighet: S:ta Maria 9
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 9 är belägen i den norra delen av kvarteret och angränsar i väster till Norra Kyrkogatan och i öster av den branta klintkanten. Idag är fastigheten bebyggd med ett mindre skiftesverkshus beläget på den norra delen av tomten med långsidan åt gatan. Byggnaden, som är uppförd någon gång under mitten av 1700-talet, har åt söder en tillbyggnad vars fasad har utformats som ett separat men liknande hus med samma proportioner, varför fastigheten synes vara bebyggd med två sammanbyggda hus.
Denna tomt kan vid slutet av 1600-talet ha varit den norra delen av en större tomt, där även en del av S:ta Maria 10 ingick. 1697 fanns på denna tomt en stuga av trä, med gårdsrum, kålgård och humlegård. Det är svårt att uttala sig om på vilken del av tomten denna stuga stod och det är osäkert om delar av detta hus eventuellt ingår som en del av huvudbyggnaden på S:ta Maria 9 eller om det revs i samband med att ett stenhus uppfördes under 1700-talet på S:ta Maria 10. Senare under 1700-talet verkar fastigheten ha bestått av två bredvid varandra liggande tomter som någon gång mellan 1785 och 1847 slagits samman. I husklassifikationen från 1785 finns det på den norra tomten ett trähus, ett stall och en bod, alla av trä och med trätak. På den södra tomten noteras ett äldre trähus. Det verkar som om dessa båda tomter redan under slutet av 1700-talet eller precis i början av 1800-talet har en gemensam ägare. Huset på den södra tomten samt brygghuset och boden, som nämns i husklassificeringen, rivs någon gång innan 1883.
Tomten har tre nivåer och i öster reser sig klintkanten högt och brant. Gården avskiljs från gatan genom ett högt plank. Fastigheten har genom bostadshuset från 1700-talet samt den bevarade tomtstrukturen ett stort kulturhistoriskt värde.