Fastighet: Silverhättan 1
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Silverhättan utgör ett rektangulärt markområde i de norra stadsdelarna. Kvarteret ligger strax innanför ringmuren, i den norra delen av stadens grönområden, det vill säga DBW:s botaniska trädgård, Paviljongsplan och Gotlandsänget. Silverhättan avgränsas av parkområdet i väster och söder, av gatan Silverhättan i norr samt av Tranhusgatan i öster. Kvarteret tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomt nr 30 och 31½.
Kvarteret utgörs idag i sin helhet av en enda stor fastighet, Silverhättan 1. Dess sträckning har generellt sett varit densamma sedan 1856. Skillnaden är att en smal tomtremsa i tomtens västra del då sträckte sig en bit åt syd, längre in på den mark som idag är parkområde. Nuvarande tomtsträckning fanns markerad redan på 1883 års karta.
Silverhättan har av naturliga skäl inte den gängse kvarterskaraktären, istället ligger den stora bostadsvillan från 1860-talet i en parkliknande trädgård. Kvarteret/fastigheten är trots denna parkliknande trädgård, sluten till sin karaktär, då den avgränsas av höga putsade murar som skyddar mot insyn. Silverhättan 1 är en av de mer storbyggda fastigheterna och till ytan den största längs Tranhusgatans västra sida. Byggnaderna på Tranhusgatans västra sida är med få undantag byggda i souterrain. Hela stadsdelen har en relativt heterogen bebyggelse och utgör ett påfallande grönt och trädgårdsstadsliknande område med bördiga trädgårdar av varierande storlek.
Under medeltiden var kvarteret en del av en stadsdel med enklare, låg trähusbebyggelse och ett fåtal stenhus. Trähusbebyggelsen förstördes uppskattningsvis under 1500-talet och efter reformationen fanns här åkrar och bete som delvis ägdes av bättre bemedlade borgare som själva bodde mer centralt. Enligt husklassifikationen från år 1785 var vissa tomter enkelt bebyggda medan övriga stod upptagna som exempelvis kålgård. Det var främst under 1800-talets första hälft som området kom att omvandlas till en kombination av borgerskapets lustträdgårdar och odlingslotter. Nuvarande Tranhusgatan återgår på just fägator eller äldre gränshägnader, samt höjdkurvor.
På 1860-talet planerades och reglerades Tranhusgatan, varefter framförallt den västra sidans kvarvarande stora trädgårdstomter bebyggdes med stora villor. Här fick husen en mer pretentiös utformning, vilket märks framför allt i volym, fasad och planer.
Fastighetsbeskrivning:
Silverhättan 1 utgör hela kvarteret Silverhättan och avgränsas av Tranhusgatan i öster, parkmark i form av Gotlandsänget i söder och väster, samt av gatan Silverhättan i norr. Fastigheten betecknades tidigare Norderroten 30 och 31½ och i husklassifikationen från år 1785 noteras tomterna som trädgård respektive kålgård. Fastigheten hade anlagts på gammal ängs- och åkermark och i 1800-talets husklassifikationer stod den upptagen som trädgård och åkermark. Tomtens tidigare avgränsning skiljer sig något från dagens. På stadskartan från 1856-60 syns hur de bägge tomterna 30 och 31½ i stort utgör dagens tomt dock med en smal tomtremsa ut åt söder i tomtens västra del. Nuvarande avgränsning går dock åtminstone tillbaka till 1883.
I en stor, parkliknande trädgård ligger villan invid Tranhusgatan i öster och med påkostade terrasseringar närmast huset västerut, ner mot trädgården. Längs tomtens sydgräns finns också ett äldre uthus uppfört i skiftesverk enligt den lokala byggnadstraditionen och i sen tid varsamt tillbyggd eller kompletterad med en underordnad redskapsbod. Fastigheten avgränsas av en tegelavtäckt mur mot norr, väster och söder, med infartsgrindar i järnsmide mot norr. Även mot gatan i öst finns smidda ingångsgrindar. Tomten är gräsbelagd med grusgångar och växtligheten kan exemplifieras med björk, diverse fruktträd, vildvin och blomsterland.
Med endast sparsamma förändringar förenar fastigheten på ett pedagogiskt tydligt sätt den lokala traditionen och stadsdelens utveckling vad gäller arkitektur och trädgårdsflora med det högre borgerskapets nationella ideal från 1900-talets början. Fastigheten har ett betydande kulturhistoriskt samt arkitektoniskt värde och slår an tonen för områdets speciella karaktär med byggnader av den mer storslagna sorten i parkliknande trädgårdar.