Fastighet: Skansen 9
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Skansen är beläget i stadens södra del, strax ovanför Visby hamn. Det rektangulära kvarteret sträcker sig från Norra Slottsgränd i nordost till Södra Slottsgränd i sydväst. Det avgränsas av Skeppargatan i nordväst och Visborgsgatan i sydost. Kvarteret har en varierande topografi, där den sydöstra delen ligger på en nivå betydligt högre än den norra och nordvästra delen.
Under medeltiden ingick stora delar av kvarteret i området för Visborgs slott. På uppmaning av Erik av Pommern, påbörjades år 1411 uppförandet av slottet. Det utvecklades till ett av de starkaste fästena i Östersjöområdet. Visborgs slotts östra begränsningsmur gick över de nuvarande tomterna längs Visborgsgatans västra sida. Under slottstiden kallades muravsnittet för Långa linjen. När Gotland 1645 blev en svensk besittning övertogs slottet av svenskarna. 1676 ockuperades ön av danska styrkor och när dessa lämnade Gotland 1679 sprängdes slottet. Vid 1700-talets mitt började området för Visborgs slott att planläggas och bebyggas. På 1780-talet bestod kvarteret sannolikt av 21 tomter, vilka benämndes tomt nummer 1-9 och 17-26 i Strandrotens första kvarter. I början av 1800-talet var hela det forna slottsområdet ett kuperat område och fastigheterna kring Norra Slottsgränd kallades för Gropen. Enligt 1856 års karta hade det nuvarande gatunätet och kvartersindelningen etablerats. Visborgsgatan benämndes vid den här tiden Magasinsgatan. Efter en del avstyckningar och ändrade tomtindelningar bestod kvarteret, enligt 1883 års karta, av 19 tomter.
Idag är kvarteret indelat i 21 fastigheter. Fastigheterna längs Visborgsgatan är i huvudsak bebyggda med voluminösa bostadshus från 1800-talet, placerade med långsidorna ut mot gatan. Längs Skeppargatan är bebyggelsen relativt enhetlig, med 1700-talsbyggnader, placerade med gavlarna ut mot gatan. På ett fåtal av fastigheterna är huvudbyggnaderna uppförda under 1900-talet. Den uthusbebyggelse som fanns under 1800-talets andra hälft, har i de flesta fall rivits och ersatts av nya byggnader under 1900-talet. Denna bebyggelse är oftast belägen in mot kvarterets mitt. På fastigheten Skansen 18 finns en gäststuga från 1900-talets början, som uppfördes som ett lusthus. Byggnaden har en välbevarad lusthuskaraktär och är därmed en av få kvarvarande i stadsdelen. Kvarterets fastigheter beboddes under 1700- och 1800-talet nästan uteslutande av sjömän, hantverkare och deras familjer.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Skansen 9 är belägen i den sydöstra delen av kvarteret och gränsar till Visborgsgatan i sydost. Från 1400-talets första hälft och fram till 1679 ingick marken för den nuvarande fastigheten i Visborgs slott. I fastighetens östra del kvarligger troligen murverk från slottet. Vid 1700-talets mitt bebyggdes marken åter. Enligt 1785 års husklassifikation var tomten med nummer 3 i Strandrotens första kvarter, bebyggt med ett hus med brädtak. Under 1800-talets början omfattades fastigheten av två tomter. Enligt 1883 års karta har den dock i huvudsak fått den nuvarande utformningen. Vid samma tid finns ett bostadshus markerat i fastighetens mellersta del, invid den nordöstra tomtgränsen. Längs den sydvästra fastighetsgränsen finns en uthusbyggnad markerad. I tomtens sydvästra hörn uppfördes kring sekelskiftet 1900, en parstuga, nuvarande byggnad 2. Vid samma tid revs sannolikt det tidigare nämnda uthuset och i stället uppfördes två nya i fastighetens västra del. I början på 1960-talet revs ovan nämnda bostadshus och ersattes av det befintliga bostadshuset med samma utbredning. Fastighetens gårdsrum avskärmas av ett högt, brunt plank. I planket, ut mot Visborgsgatan, finns en dubbelport med glesa spjälor i brunmålat trä. Tomtens västra del sluttar mot nordväst och är terrasserad. Gården är gräsbevuxen och belagd med gångar av kalkstensflis och betongplattor. Den avskärmas delvis av låga staket. Den lummiga trädgården med fruktträd, buskar och planteringar i blomrabatter, fick Sällskapet DBW:s trädgårdspris 1983.
Fastigheten har, med den bevarade tomtgränsen från 1800-talets andra hälft, ett kulturhistoriskt värde. Bebyggelsens indragna placering från gaturummet, skiljer sig från övriga fastigheters bebyggelse, men bidrar tillsammans med den karaktäristiska avskärmningen, till ett miljöskapande värde för kvarter och stadsdel.