Fastighet: Skomakaren 3
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Skomakaren utgör ett avlångt kilformat område i öst-västlig riktning. Kvarteret är beläget i norra stadsdelarna och avgränsas av Fiskargränd i norr, Skogränd i söder och Strandgatan i väst. Skomakaren tillhörde tidigare Norderrotens andra kvarter, tomt nr 22-26, 28 och 30.
Området där kvarteret ligger kallas/har populärt kallats ’Fiskareroten’ eller ’Gajlroten’. Namnen har sitt ursprung från de fiskare som utgjorde ett väsentligt inslag av kvarterens befolkning från åtminstone 1600-tal och framåt. Kvarteret utgörs idag av sammanlagt åtta fastigheter. Kvarteret har idag huvudsakligen en sluten karaktär, där boningshusen ligger invid gatan och gårdsrummen avgränsas av höga plank och murar. Storleken på gårdarna är varierande från relativt stora till ytterst små. De fastigheter med minst gårdsutrymme har troligtvis saknat andra uthus än avträde och bod, då resurser att hålla djur för husbehov ofta saknades i denna del av staden.
Kvarterets samtliga boningshus, utom två, är skiftesverkskonstruktioner, uppskattningsvis från 1700-talets andra hälft. De två boningshusen invid Strandgatan är av en helt annan karaktär än kvarterets övriga bebyggelse, då de representerar de stora borgarhusen som fanns längs huvudstråken i området. Byggnaderna är betydligt större och i huvudsak byggda i kalksten, uppskattningsvis under 1700-talets andra hälft. Byggnaden på nuvarande Skomakaren 8, samt möjligen även huset på Skomakaren 1, har medeltida murverk i källaren medan huset på Skomakaren 1 möjligen har det samma. Av kvarterets sex boningshus i skiftesverk har endast två synlig stomme medan de övriga byggnaderna är reveterade. Byggnaderna har byggts om invändigt relativt mycket under 1900-talet, medan tillbyggnader till husen har skett i mindre omfattning.
Under medeltiden tillhörde området den norra delen av stadskärnan, med glesare stenhusbebyggelse samt trähus. Schilders karta från 1696-97 visar endast den västra delen av kvarteret som markerad tomtmark. Sannolikt bebyggdes övrig mark utan en enhetlig och medveten planering med enklare hus under 1700-talet, då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla fastigheter vara bebyggda. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området var då i stort sett fastlagd. Under 1800-talet var befolkningstrycket fortfarande stort och de små enkla husen i kvarteret kom att bli än mer trångbodda och delades ofta av flera familjer. På 1900-talet åter- eller övergick husen till enfamiljshus och fritidsbostäder.
1785 års husklassifikation tar upp samtliga tomter som finns utmärkta på 1883 års karta. Endast ett fåtal tomtändringar har gjorts och då har det gällt delningar eller sammanslagningar av tomter. Efter 1883 har inga gränsändringar av fastigheterna gjorts och därför är den tomtindelning som är utmärkt på 1883 års karta den samma som idag.
Fastighetsbeskrivning:
Skomakaren 3 är kvarterets minsta fastighet där den ligger i kvarterets norra del, invid Fiskargränd. På Schilders karta från år 1696-97 benämns marken som kålgård. Tomten benämndes tidigare Norderroten II:23½ och dess nuvarande avgränsning går tillbaka till omkring år 1860, då tomten styckades av från dåvarande tomt nr 23. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse på tomt nr 23 i form av två trähus, båda med brädtak. Dessa hus torde vara desamma som idag står på Skomakaren 3 och 4.
På dagens fastighet ligger boningshuset, uppskattningsvis från 1760-talet, med långsidan invid gränden i norr och tar upp större delen av tomtytan. I tomtens sydvästra del finns ett enkelt skärmtak för kombinerad cykel- och sopförvaring. Fastigheten avgränsas mestadels av omkringliggande byggnader, dock finns plank uppsatt mot grannfastigheten i söder, väst och sydväst. Ut mot gränden står en ingångsport i trä. Gården är belagd med betong, men där finns även rosor och murgröna samt rabatter. Gatufasaden är i det närmaste helt täckt av olika klängväxter.
Fastighetens relativt ålderdomliga sträckning och boningshuset från 1700-talet, tingar ett betydande kulturhistoriskt värde. Fastighetens småskalighet och struktur bidrar till kvarterets och områdets arkitektoniska helhet och dess rums- och miljöskapande värden är höga.