Fastighet: Stopet 10
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Stopet har en i det närmaste rektangulär form och är beläget i den sydvästra delen av Visby innerstad. Det gränsar till Kinbergs plats i nordväst, S:t Michaels gränd i nordost, Adelsgatan i sydöst och Berggränd i sydväst. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens andra kvarter med tomtnummer 11-17 och 49-50.
Kvarteret planlades relativt sent och var ett av de sist planlagda på södra Klinten. På kartan från 1696-97 finns flera tomter av varierande storlek utlagda längs Berggränd och längs de båda infartslederna Adelsgatan och Bredgatan. Den öppna, obebyggda marken i kvarterets centrala och norra delar utgjordes av åkermark, den så kallade Luttemanska åkern. Tomternas bebyggelse omfattades under 1600-talets slut av trähus med tillhörande kålgårdar.
År 1722 förstördes kvarteret, samt av de intilliggande kvarteren Borgen och Ringaren, till stora delar vid en omfattande brand. Detta medförde en del nya tomtregleringar i området. Under 1800-talets första hälft gjordes en rad uppdelningar av kvarterets två östra fastigheter, så att de till större delen delades upp i ett antal långsmala tomter.
Fastigheterna har genom åren, likt de övriga i området, främst innehafts av arbetare, sjömän, hantverkare, handelsmän och ämbetsmän. Under 1870-talet etablerades Adelsgatan som affärsgata. Byggnaderna intill detta handelsstråk försågs vanligtvis med butiker i bottenvåningen och bostäder i en eller flera övervåningar. Tomter med mer perifer placering fick i större grad behålla sin småskaliga bebyggelse. Detta gäller i stort även för kvarteret Stopet.
Kvarteret är idag indelat i nio fastigheter. Längs Adelsgatan har äldre 1700-talsbyggnader byggts om- och till enligt den ovan nämnda utvecklingen. Den småskaliga bebyggelsen, från 1700- talets senare del och 1800-talets början, är begränsad till kvarterets västra halva. I nordväst finns kvarterets största tomt, Stopet 11. Den utgjorde, från 1700-talets slut och hundra år framåt, en stor och mycket högt värderad handelsgård och är bebyggd med ett för området stort stenhus. Fastigheten ägdes mellan 1792 och 1892 av släkten Kinberg, en av stadens då mest betydande köpmansfamiljer, där av namnet Kinbergs plats. Sedan 1892 finns på fastigheten även en för staden ovanlig samlingslokal i nyklassicistisk stil. Kvarterets äldre uthusbebyggelse är till största delen riven eller kraftigt ombyggd till att ingå i fastigheternas bostadsbestånd eller lokaler för att passa annan verksamhet.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Stopet 10 är placerad i kvarterets nordöstra del, gränsande till S:t Michaels gränd i nordost och Adelsgatan i sydost. Fram till 1760 utgjordes denna del av kvarteret av obebyggd åkermark, den så kallade Luttemanska åkern, uppkallad efter tullskrivaren Jacob Lutteman som ägde större delen av den mark som idag omfattar kvarteret Stopet. Tomten infästes år 1760 av bagaren Jöns Stadsberger och har haft samma avgränsning sedan dess.
Från infästet och fram till den nu rådande tomtregleringen, på 1930-talet, benämndes fastigheten Klinteroten II: 49. Enligt husklassifikationen 1785 var fastigheten bebyggd med ett trähus och ett brygghus av sten, båda under tegeltak, samt en lada med stalldel i trä under brädtak. Stallet revs någon gång på 1960-talet.
Idag finns det fem byggnader på fastigheten. Två av de tre 1700-talsbyggnaderna finns ännu kvar, i om- och tillbyggt skick. Det reveterade trähuset, som inrymmer affärslokaler, är placerat med långsidan utmed Adelsgatan och den nordvästra gaveln mot S:t Michaels gränd. Det gamla brygghuset, med långsidan utmed S:t Michael gränd, har genom flera om- och tillbyggnader ändrat karaktär. Den inrymmer idag kontorslokaler i två plan samt bostad i vindsvåningen. Söder om huvudbyggnaden uppfördes 1964 en lägre butiksbyggnad på platsen för en tidigare inkörsport till gården. Fastigheten avgränsas helt mot sydväst av två uthusbyggnader i trä, båda uppförda under 1900-talet. Det ena uthuset är en traditionell länga från 1919. Det andra är ett båthus från omkring 1970. I övrigt avgränsas fastigheten av ett brunmålat plank mot grannfastigheten i väster. De sista meterna mot gränden övergår planket i en putsad och tegelkrönt mur av betongsten. Mot S:t Michaels gränd finns ett högt, blåmålat järnstaket. Här finns även infart till gården som är belagd med asfalt. På gården finns några vildsådda lövträd, såsom ask, lind och lönn.
På fastigheten har det bedrivits handel kontinuerligt sedan infästet 1760. Från 1700-talet och fram till 1925 var fastigheten knuten till ägare med yrken inom bagerinäringen. Därefter har byggnaderna inhyst varierad affärsverksamhet.
Fastigheten har en väl bevarad bebyggelsestruktur som handelsgård från 1700- och 1800-talet, där byggnader och stängsel kringgärdar en öppen innergård. Den har även två byggnader med bevarad stomme från 1700-talet och har därmed ett stort kulturhistoriskt värde för Södra Klinten och ett miljöskapande värde för gaturummet.