Fastighet: Stopet 7
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Stopet har en i det närmaste rektangulär form och är beläget i den sydvästra delen av Visby innerstad. Det gränsar till Kinbergs plats i nordväst, S:t Michaels gränd i nordost, Adelsgatan i sydöst och Berggränd i sydväst. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens andra kvarter med tomtnummer 11-17 och 49-50.
Kvarteret planlades relativt sent och var ett av de sist planlagda på södra Klinten. På kartan från 1696-97 finns flera tomter av varierande storlek utlagda längs Berggränd och längs de båda infartslederna Adelsgatan och Bredgatan. Den öppna, obebyggda marken i kvarterets centrala och norra delar utgjordes av åkermark, den så kallade Luttemanska åkern. Tomternas bebyggelse omfattades under 1600-talets slut av trähus med tillhörande kålgårdar.
År 1722 förstördes kvarteret, samt av de intilliggande kvarteren Borgen och Ringaren, till stora delar vid en omfattande brand. Detta medförde en del nya tomtregleringar i området. Under 1800-talets första hälft gjordes en rad uppdelningar av kvarterets två östra fastigheter, så att de till större delen delades upp i ett antal långsmala tomter.
Fastigheterna har genom åren, likt de övriga i området, främst innehafts av arbetare, sjömän, hantverkare, handelsmän och ämbetsmän. Under 1870-talet etablerades Adelsgatan som affärsgata. Byggnaderna intill detta handelsstråk försågs vanligtvis med butiker i bottenvåningen och bostäder i en eller flera övervåningar. Tomter med mer perifer placering fick i större grad behålla sin småskaliga bebyggelse. Detta gäller i stort även för kvarteret Stopet.
Kvarteret är idag indelat i nio fastigheter. Längs Adelsgatan har äldre 1700-talsbyggnader byggts om- och till enligt den ovan nämnda utvecklingen. Den småskaliga bebyggelsen, från 1700- talets senare del och 1800-talets början, är begränsad till kvarterets västra halva. I nordväst finns kvarterets största tomt, Stopet 11. Den utgjorde, från 1700-talets slut och hundra år framåt, en stor och mycket högt värderad handelsgård och är bebyggd med ett för området stort stenhus. Fastigheten ägdes mellan 1792 och 1892 av släkten Kinberg, en av stadens då mest betydande köpmansfamiljer, där av namnet Kinbergs plats. Sedan 1892 finns på fastigheten även en för staden ovanlig samlingslokal i nyklassicistisk stil. Kvarterets äldre uthusbebyggelse är till största delen riven eller kraftigt ombyggd till att ingå i fastigheternas bostadsbestånd eller lokaler för att passa annan verksamhet.
Fastighetsbeskrivning:
Stopet 7 är kvarterets minsta fastighet och utgör det västra hörnet. Den gränsar till Kinbergs Plats i nordväst och Berggränd i sydväst. I slutet av 1600-talet ingick marken i en vinkelformad tomt som sträckte sig ett mindre stycke norrut längs med Kinbergs Plats samt österut, längs Berggränd. Tomten hade nummer 340 och utgjorde, enligt förklaringen till Schilders karta från 1696-97, egentligen två tomter som tillhörde Mauritz Kalckbrennare. Bebyggelsen utgjordes av ett trähus med tillhörande gårdsrum och kålgård. Det är osäkert om detta hus fanns på nuvarande Stopet 7. Efter en brand i området 1722 reglerades tomterna i området. Enligt 1785 års husklassifikation var tomten, som före nuvarande fastighetsindelning benämndes Klinteroten II: 14, bebyggd med ett trähus i två våningar samt en bod, båda täckta med brädtak.
Fastigheten har behållit sin avgränsning sedan 1880-talet. På kartan från 1883 är tomten bebyggd med ett hus, placerat med långsidan mot Kinbergs Plats i nordväst och gaveln mot Berggränd i sydväst. En mindre uthuslänga fanns även på tomten. Det var placerat med långsidan längs gränden och var sammanbyggt i vinkel med bostadshuset. Byggnaderna är sannolikt desamma som omnämns i 1785 års husklassifikation. Bostadshuset försågs omkring sekelskiftet 1900 med en mindre tillbyggnad, placerad längs den nordöstra tomtgränsen. Vid samma tid revs uthuset. Under 1800-talet ägdes fastigheten huvudsakligen av sjömän och under 1900-talet av arbetare och hantverkare.
Fastigheten är idag endast bebyggd med bostadshuset från 1700-talet samt tillbyggnaden från förra sekelskiftet längs den nordöstra tomtgränsen.
Den minimala gården avgränsas av ett över två meter högt plank med gångport ut mot gränden samt av en tegelavtäckt mur mot sydost.
Fastigheten har, med sitt bevarade 1700-talshus och traditionellt avgränsade tomt, ett stort kulturhistoriskt samt ett miljöskapande värde för kvarteret och området.