Fastighet: Systemet 5
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Systemet ligger centralt i Visby stadskärna, alldeles nedanför klintkanten, som höjer sig vid dess östra sida. Det är avlångt och triangulärt till formen med spetsen söderut. I väster avgränsas kvarteret av Stora torget och Södra Kyrkogatan, i norr av Nedre Finngränd och i öster av Ryska gränd. Vid kvarterets södra spets ligger den öppna plats som tidigare, under 1700-talet, kallades Schonfeldts Plats.
Man har vid arkeologiska undersökningar hittat medeltida murverk och grundmurar såväl i kvarterets norra som södra delar. Detta indikerar en bebyggelsekontinuitet från medeltid och fram till idag. Kvartersindelningen är densamma som under 1600-talet. Troligt är att ett eller flera mindre medeltida kvarter kan ha sammanslagits före denna tidpunkt. Den södra kvartersspetsen eller kilen har troligen sträck sig ytterligare söderut, där man har påträffat medeltida grundmurar under marknivå. Området var ett av de mest vattenrika i staden. Redan under medeltiden fanns sannolikt en pump i dess södra del. Rörledningar drogs ned till Klosterbrunnsgatan på 1870-talet, där ytterligare en pump iordningställdes och ersatte en tidigare.
Tomtindelningen och bebyggelsemönstret har varierat sedan medeltiden, om än inte i så stor utsträckning. Enligt Schilders karta från 1697 bestod kvarteret av fyra tomter med nummer 143-146 och var bebyggt med såväl bostadshus som ekonomibyggnader i både sten och trä. Under 1700-talets slut ändrades fastighetsindelningen i kvarteret och kom då till en början att bestå av två tomter, S:t Hansrotens tredje kvarter nummer 13 och 14. Tomt nummer 14 delades sedan upp i ytterligare två delar. På 1930-talet ändrades fastighetsbeteckningarna igen och kvarteret fick namnet Systemet, efter den verksamhet som sedan en tid bedrivits där. Kvarterets fastigheter har huvudbyggnaderna mot torget i väster, sedan länge med handel eller service i samtliga bottenvåningar.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten är den mellersta av tre i kvarteret Systemet. Den gränsar till Södra Kyrkogatan och Stora Torget i väster och till Ryska gränd i öster. Fastigheten är bebyggd med två hus; dels huvudbyggnaden som ligger i fastighetens västra del med långsidan mot gatan och dels det bostadshus som ligger i anslutning till byggnad 1, i fastighetens södra del.
Under medeltiden fanns här en omfattande stenhusbebyggelse. Arkeologiska undersökningar har gjorts i flera olika omgångar. Flera husgrunder har konstaterats, liksom brunn och övrigt medeltida material. Av de medeltida huskonstruktionerna syns idag meterhöga murar i fastighetens byggnad 1.
Tomtindelningen har delvis ändrats genom århundradena. Enligt kartan från 1697 hade fastigheten samma utsträckning då som nu. Den benämndes då tomt nummer 145. I slutet av 1700-talet ändrades tomtindelningen så att nuvarande Systemet 5 och den södra delen av systemet 6 kom att utgöra tomt nummer 14 i S:t Hansrotens tredje kvarter. I början av 1900-talet ändrades fastighetsbeteckningen till Systemet 2, med bibehållna fastighetsgränser. Senare slogs Systemet 2 och 1 (tomten norr om) ihop och bildade nummer 4, som efter ytterligare en tid åter delades och nuvarande tomtindelning fastlades.
Under 1600-talet ersattes den medeltida stenhusbebyggelsen med ett trähus och därtill hörande gårdsrum. I husklassifikationen från 1785 omnämns ett stenhus, samt en stenlänga inkluderande bodar, lada, magasin och fähus på fastigheten. Eftersom fastigheten vid det tillfället också utgjorde delar av Systemet 6, är det inte troligt att hela denna stenhusbebyggelse var belägen på nuvarande Systemet 5. Sannolikt utgörs dagens bebyggelse delvis av den uthuslänga som nämns i 1785 års husklassifikation. På 1883 års karta syns ytterligare en uthuslänga, i östra delen av tomten. Den revs någon gång mellan 1932 och 1969. Idag finns i stort sett inget gårdsrum tillhörande fastigheten. Dess karaktär har ändrats kraftigt under det senaste seklet. Utseendets utveckling har följt dess användningsområde och är nu helt anpassad till handel och service.
Fastigheten har ett visst kontinuitetsvärde, då det finns såväl spår efter dess äldsta, medeltida bebyggelse som tydliga mönster av bebyggelseutvecklingen i området.