Fastighet: Södertull 13
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Södertull är ett långsmalt till formen och beläget i den sydligaste delen av Visby innerstad, intill stadsmuren. Det gränsar, förutom till stadsmuren i söder, till Visborgsgatan i väster samt Södertorg i norr och öster. Fram till omkring sekelskiftet 1900 hette Visborgsgatan Magasinsgatan. De mellersta och östra delarna av kvarteret var vid 1600-talets slut indelade i ett antal tomter av varierad storlek. Flertalet tomter var bebyggda med små stugor och hade tillhörande kålgårdar. Det gynnsamma läget intill Söderport och handelsstråket Adelsgatan, har gjort att det sedan 1700-talets slut bedrivits gästgiveri- och krogverksamhet i byggnader på de båda östligaste fastigheterna nuvarande Södertull 11 och 13. Den mellersta delen av kvarteret har främst varit bebodd av ämbetsmän och handelsmän samt folk inom hamn- och sjönäring. Den västra delen av kvarteret började bebyggas omkring 1700-talets mitt med småskalig trähusbebyggelse som sedan kom att bebos av arbetare, sjömän och hantverkare. 1826 blev Södertorg, som då benämndes Artilleriplan, allmänt salutorg och på 1830-talet idkades där handel med ved, hö och halm i stor omfattning. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde Södertull Klinterotens första kvarter med tomtnummer 52-63.
Idag består kvarteret av 22 fastigheter. Den västra halvan domineras av bostäder, den mellersta av kontorsbyggnader och i den östra delen har restaurangverksamheten fortsatt kontinuitet. Bevarade rester av 1700- och 1800-talets skiftesverksbebyggelse återfinns idag främst i kvarterets västligaste del samt på de båda östra fastigheterna. Flertalet av byggnaderna är dock mer eller mindre förändrade genom om- och tillbyggnader, främst genomförda under 1900-talet. På de västligast belägna tomterna finns även småskalig uthusbebyggelse från tiden kring sekelskiftet 1900. På tomten för de nuvarande fastigheterna Södertull 15-26, tidigare Södertull 5, som upptar större delen av kvarterets västra halva, fanns under 1726-1887 kronans artillerigård, vilken även omfattande ett flertal byggnader. Artillerigårdens äldre bebyggelse revs och ersattes 1975 av tre radhus, uppdelade i tolv fastigheter, kring en gemensam, parkliknande gård och med samägda komplementsbyggnader. Uppförandet av den nya bebyggelsen föregicks av arkeologiska undersökningar, som bland annat påvisade äldre kulturlager och fyndmaterial i form av artefakter och benrester.
I den mellersta delen av kvarteret domineras gatubilden idag av större bostads- och kontorsbyggnader från 1960-talet. Kvarterets bäst bevarade parstuga med skiftesverksstomme finns även i kvarterets mellersta del, på fastigheten Södertull 6, och den särskiljer sig därmed från den intilliggande, större 1900-tals bebyggelsen. På den gamla handelsgården, nuvarande Södertull 10, finns några större magasinsbyggnader kvar som minner om 1800-talets handelsverksamhet kring Södertorg. 1900-talets utveckling av restaurangverksamheten i kvarterets östra del, har lett till en förtätning av bebyggelsen och en del uthusbyggnader har efterhand fått ändrade funktioner.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Södertull 13 är den östligast belägna i kvarteret, gränsande till Södertorg i nordost och stadsmuren i söder. Öster om fastigheten finns sedan 1947 en mindre, stadsägd plan som i söder leder fram mot en mindre gångport i stadsmuren. Vid 1600-talets slut utgjorde marken som motsvarar den nuvarande fastigheten en del av tomt nummer 368, kallad Grågans plats. Denna innefattade även fastigheten i väster, nuvarande Södertull 11. 1600-talstomten var bebyggd ett trähus med tillhörande gårdsrum och kålgård. Sannolikt fanns ytterligare ett hus på tomten, tillhörande Gabriel Hanson som ägde ett tiotal fastigheter i staden. Fastigheterna infästes första gången år 1747, men delades sannolikt av efter ett senare infäste, 1761. Tomterna kom därefter att benämnas Klinteroten I: 62 och 63, varav denna fastighet är den senare. Troligen bebyggdes tomten efter nämnda husklassifikation, med en parstuga i skiftesverk, placerad med långsidan utmed Södertorg i norr. Byggnaden har troligtvis inrymt någon form av utskänkningslokal sedan kort efter uppförandet, under 1700-talets senare del. På 1800-talet var det en krog i byggnaden, kallad Söderkrogen, vilken lär ha dragits med ett tämligen tvivelaktigt rykte. Något efter 1800-talets mitt förlängdes huset mot öster med en byggnadsdel i putsad kalksten.
I tomtens sydöstra del fanns fram till 1940-talet en mindre skiftesverksbyggnad som var sammanbyggd med stadsmuren. På en teckning från 1850 syns byggnaden, med faltak och synlig skiftesverksstomme. På ett foto taget omkring fyrtio år senare finns byggnaden återigen återgiven. Den hade då försetts med tegeltak och fasaden var reveterad och vitputsad. I den norra fasaden hade flera fönster tagits upp. Från 1920-talet inrymde byggnaden en kiosk samt, under en tid, även en bensinmack, fram till det att den slutligen revs, 1947, i samband med att gångporten togs upp i muren. 1938 flyttade sannolikt affärsrörelsen, helt eller delvis, in i en då nyuppförd byggnad, placerad i vinkel mot restaurangbyggnaden, med långsidan utmed den stadsägda planen invid Söderport. Byggnaden har vid flera tillfällen byggts ut och förlängts mot söder.
På kartan från 1883 finns, förutom de två nämnda byggnaderna, två uthus markerade. Båda var placerade i tomtens södra del. Det västra, mindre uthuset revs 1893, vid uppförandet av en större cykel- och mekanisk verkstad på platsen. Det östra uthuset, en skiftesverksbyggnad, ingick i verkstadsrörelsen och stod sannolikt kvar till omkring 1930. Verkstadsbyggnaden från 1893 har senare byggts till något och inrymmer numera ekonomiutrymmen och enkla bostäder. Byggnaden är, via en överbyggd passage till grannfastigheten Södertull 11 i väster, ansluten med en mindre bod med soprum, kolförråd och avträden från 1957, vilken är placerad invid stadsmuren i söder.
Fastigheten avgränsas främst av byggnaderna och ringmuren. Mot öster, söder om gatuköket, finns ett högt omålat brädplank med en gångport. Framför gatukökets äldre, norra del finns en betongtrappa. Den inneslutna gården är belagd med betong.
Fastigheten har ett kulturhistoriskt värde samt ett socialhistoriskt värde i huvudbyggnadens bevarade skiftesverksstomme och funktion sedan 1700-talet.