Fastighet: Södertull 19
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Södertull är ett långsmalt till formen och beläget i den sydligaste delen av Visby innerstad, intill stadsmuren. Det gränsar, förutom till stadsmuren i söder, till Visborgsgatan i väster samt Södertorg i norr och öster. Fram till omkring sekelskiftet 1900 hette Visborgsgatan Magasinsgatan. De mellersta och östra delarna av kvarteret var vid 1600-talets slut indelade i ett antal tomter av varierad storlek. Flertalet tomter var bebyggda med små stugor och hade tillhörande kålgårdar. Det gynnsamma läget intill Söderport och handelsstråket Adelsgatan, har gjort att det sedan 1700-talets slut bedrivits gästgiveri- och krogverksamhet i byggnader på de båda östligaste fastigheterna nuvarande Södertull 11 och 13. Den mellersta delen av kvarteret har främst varit bebodd av ämbetsmän och handelsmän samt folk inom hamn- och sjönäring. Den västra delen av kvarteret började bebyggas omkring 1700-talets mitt med småskalig trähusbebyggelse som sedan kom att bebos av arbetare, sjömän och hantverkare. 1826 blev Södertorg, som då benämndes Artilleriplan, allmänt salutorg och på 1830-talet idkades där handel med ved, hö och halm i stor omfattning. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde Södertull Klinterotens första kvarter med tomtnummer 52-63.
Idag består kvarteret av 22 fastigheter. Den västra halvan domineras av bostäder, den mellersta av kontorsbyggnader och i den östra delen har restaurangverksamheten fortsatt kontinuitet. Bevarade rester av 1700- och 1800-talets skiftesverksbebyggelse återfinns idag främst i kvarterets västligaste del samt på de båda östra fastigheterna. Flertalet av byggnaderna är dock mer eller mindre förändrade genom om- och tillbyggnader, främst genomförda under 1900-talet. På de västligast belägna tomterna finns även småskalig uthusbebyggelse från tiden kring sekelskiftet 1900. På tomten för de nuvarande fastigheterna Södertull 15-26, tidigare Södertull 5, som upptar större delen av kvarterets västra halva, fanns under 1726-1887 kronans artillerigård, vilken även omfattande ett flertal byggnader. Artillerigårdens äldre bebyggelse revs och ersattes 1975 av tre radhus, uppdelade i tolv fastigheter, kring en gemensam, parkliknande gård och med samägda komplementsbyggnader. Uppförandet av den nya bebyggelsen föregicks av arkeologiska undersökningar, som bland annat påvisade äldre kulturlager och fyndmaterial i form av artefakter och benrester.
I den mellersta delen av kvarteret domineras gatubilden idag av större bostads- och kontorsbyggnader från 1960-talet. Kvarterets bäst bevarade parstuga med skiftesverksstomme finns även i kvarterets mellersta del, på fastigheten Södertull 6, och den särskiljer sig därmed från den intilliggande, större 1900-tals bebyggelsen. På den gamla handelsgården, nuvarande Södertull 10, finns några större magasinsbyggnader kvar som minner om 1800-talets handelsverksamhet kring Södertorg. 1900-talets utveckling av restaurangverksamheten i kvarterets östra del, har lett till en förtätning av bebyggelsen och en del uthusbyggnader har efterhand fått ändrade funktioner.
Fastighetsbeskrivning:
De tolv fastigheterna Södertull 15-26 utgör tillsammans ett sammanhängande bostadsområde som upptar större delen av kvarterets västra halva, gränsande till Södertorg i norr och stadsmuren i söder. Den östra halvan av marken som motsvarar de nuvarande fastigheterna var under 1600-talets senare del uppdelad i ett antal mindre tomter, alla bebyggda med små stugor med tillhörande kålgårdar. Området som idag omfattar Södertull 15-26 avgränsades 1726, då Kronan förlade sin artillerigård till platsen. 16 år tidigare hade dåvarande landshövdingen, A Sparfeldt, givit order om att all bebyggelse i området skulle rivas. Platsen benämndes på 1700-talet Klinteroten I:56 och gjorde så fram till den nu rådande fastighetsindelningen av Visby som infördes på 1930-talet, då den kom att bli tomt nummer fem i kvarteret Södertull. Ett fotografi från 1890 visar att tomten då var bebyggd med en vaktstuga, ett mindre stenhus med papptäckt sadeltak, placerat med långsidan utmed gränsen mot torget i norr. Byggnadens entré var förlagd till en lägre tillbyggnad invid den västra gaveln. Öster om vaktstugan avgränsades artillerigården från torget av en slätputsad kalkstensmur. Utmed den västra tomtgränsen hade det något tidigare tillkommit en länga som inrymde matsal och expedition. Det nämnda fotot visar att längan hade ett sadeltak, med taktäckning av falsad plåt, och en något högre, tvärställd mittsektion i snickarglädjestil. Fönstren hade krysspröjsade bågar, i enlighet med tidens arkitekturideal.
Gårdens södra del var under 1800-talet bebyggd med ett antal förrådsbyggnader. På en teckning av P A Säve från 1846 finns en stenbyggnad med faltak avbildad i det av ringmurens torn som är placerat på den tidigare artillerigården. Tornet hette ursprungligen Store henrik, men kallades i början på 1800-talet för Lilla Kruttornet. I byggnaden fanns ett laboratorium där det bland annat tillverkades lös ammunition. På teckningen syns även en större förrådsbyggnad, placerad i det sydöstra hörnet av Artillerigården. Förrådets fasad var klädd med stående brädpanel och hade ett flackt, faltäckt pulpettak.
Artilleriet flyttade 1887 och fram till 1960-talet användes husen som bostäder. 1962 restes förslag om att inrätta ett militärhem på fastigheten, men det verkställdes inte och 1974 revs slutligen alla byggnader.
1975 delades fastigheten upp till den nuvarande indelningen, då tre radhuslängor, med 12 separata fastighetsenheter, uppfördes runt en gemensam parkliknande gård. Radhusens utformning har varierande uttryck, till exempel genom olika höjder, färgsättningar och former på takkuporna. Detta ger de stora byggnadsenheterna en för staden karaktäristisk, lokalt anpassad arkitektur, men ändå något inbördes särskiljande i varje enhets exteriöra utformning. Byggnadsenheten med fastigheterna 15-17, med adress Södertorg 2C-A, är belägen i områdets östra del, placerad i nord/sydlig riktning, med det lägsta fastighetsnumret i söder. Nummer 18-23, adresserna Södertorg 2G-M, är placerad med i väst/östlig riktning utmed torget i norr, med det lägsta fastighetsnumret i öster. Fastigheterna 24-26, adresserna Södertull 2F-D, är placerad i den västra delen av området, i nord/sydlig riktning, med det lägsta fastighetsnumret i norr.
På gården uppfördes samtidigt som radhusen ett samägt gårdshus. I den nordöstra delen av området finns en bred infart med en bilparkering samt en carport, som sträcker sig från torget och utmed tomtgränsen mot grannfastigheten i öster. Carportens gavel ut mot torget utgörs av en vitavfärgad tegelmur. I några av stadsmurens arkadbågar, i områdets sydöstra del tillhörande Södertull 15, finns inbyggda förråd, täckta med släta luckor. Förutom byggnaderna och ringmuren avgränsas området av en hög kalkstensmur i väster och ett högt brädplank i öster. Fastigheterna har i flertalet fall ingen inbördes avgränsning, förutom den västra längan som på baksidan har fastighetsavskiljare i form av höga brädplank.
I området finns gångar samt uteplatser av markbetongplattor och en del kalkstensflis. På den gemensamma, parkliknande gården växer bland annat lönn, körsbärsträd, fläder- och vinbärsbuskar. Där finns även ett antal välordnade rosenrabatter. Till varje fastighet hör en mindre gårdsplätt som i de flesta fall har rundbågade, smidda spaljéer över gårdsingångarna och ett rikligt, varierat bestånd av mindre träd, prydnads- och bärbuskar samt blommor i rabatter.
Radhusens varierade volym och höjd samt fasadutformningar, med grunddrag från den lokala byggnadstraditionen, är i enlighet med 1970-talets arkitektursyn anpassad till övrig bebyggelse i stadsdelen. Detta bidrar till att områdets, fastigheternas, byggnader och gemensamma gårdsrum tillsammans har ett arkitekturhistoriskt värde som representanter för den sena 1900-talsarkitekturen i staden. Den välplanerade, inneslutna gården har även ett stort miljöskapande värde för område och stadsdel.