Exteriör stilepok |
Nationalromantik, Jugend |
Våningar |
En våning med inredd vind |
Plantyp |
|
Stomme |
Tegel |
Grund / Sockel |
Grund: Betong, Sockel: Hög rustik sockel av råhuggna kalkstenskvadrar, med en finhuggen list överst, Yttertrappa: Granit |
Fasadmaterial |
Tunn ofärgad puts genom vilken tegelstommen framträder. |
Övriga fasaddetaljer |
Gotiserande blinderingar, murade fönstervalv, I-formade ankarslut. |
Fönster |
Ursp. kopplade smårutade fönster i nationalromantisk stil. |
Fönsteromfattning |
Saknas |
Dörrar |
Grönmålad spegeldörr med svarta jugendbeslag och sidoljus till huvudentrén, dörr ursp. till den muromgärdade kålgården, med stort fiskbensmönstrat fält och två mindre fält fyllda med smide i jugendmönster, med jugendbeslag åt N, källardörr med större fiskbensmönstrat fält och smårutad överdel, placerad djupt i muren. Samtliga ytterdörrar är ursprungliga. |
Dörromfattning |
Magnefik kalkstensportik i det SÖ hörnet med tre stickbågsvälvda öppningar mellan två ornamenterade kalkstenspelare. Dragjärnen löper synliga i öppningarnas övre kant. I den ena öppningen finns ett smides staket. Den djupa portiken har tre kryssvalv. |
Takform |
Sadeltak, Tälttak |
Taktäckmaterial |
Lertegel |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
|
Takutbyggnad |
Ursp. plåtklädda takkupor med bågformat tak åt S och Ö, ursp. större takupa åt Ö och V över bassängen, krenelerat kvadratiskt torn krönt med åttkantig kopparklädd kupol åt SV, kopparkläd kupol med vindflöjel på norra taket, frontespiser åt V, S och Ö |
Skorsten |
En ventilationsskorsten |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden uppfördes åren 1912-1914 som varmbadhus, i nationalromantisk stil. Under 1960-talet och fram tills dess att den nuvarande kårhusverksamheten etablerades 1993, användes byggnaden inom tillverkningsindustrin. Den slutna byggnadskroppen har en tegelstomme i en till två våningar, med källare under hela huset och inredd vind under ett assymetriskt, tegeltäckt sadeltak. Taket bryts upp av flera plåtinklädda takkupor. På byggnadens norra del finns en lanterninliknade, kopparklädd takutbyggnad med vindflöjel. Den slammade och oavfärgade fasaden har blinderingar i gotisk stil, murade fönstervalv och synliga ankarslut. Sockeln är hög och oputsad. Denna bryts upp av stickbågeformade dörrar och fönster till källaren samt de offentliga toaletter, som även inryms där. De två panelade dörrarna till toaletterna är försedda med glasrutor i de övre delarna. Dörrarna nås via gjutna trappnedgångar med enkla järnräcken. Huvudentrén, i fastighetens sydöstra hörn, utgörs av en magnifik portik med tre stickbågeformade öppningar mellan två ornamenterade kalkstenspelare. Den djupa portiken har tre kryssvalv med synliga dragjärn i öppningarnas övre kant. I en av öppningarna finns ett smidesräcke. Huvudentrén har en spegeldörr med smidda jugendinspirerade beslag och sidoljus. I byggnadens västra del finns ett högt, kvadratiskt, krennelerat torn, vilket kröns med en åttakantig tornhuv. På den koppartäckta tornhuven finns ett flertal jalusiluckor. I den västra fasaden finns en utbyggnad med en indragen panelad dörr, vilken nås via en hög trappa. Byggnaden är i huvudsak försedd med småspröjsade fönster, i varierade utföranden. Fönstren i takkuporna är kvadratiska och spröjsade i två lufter. Samtliga dörr- och fönstersnickerier är grönmålade.
Invid byggnadens nordvästra hörn anlades vid uppförandet en muromgärdad kålgård. 1926 försågs denna med ett tak och idag inrymmer den ett förråd. I dess norra fasad finns två dörrar. Den ena har en fiskbensmönstrad spegel samt två mindre fält med jugendmönstrat smide i den övre delen. Den andra dörren är klädd med panel.
1916 byggdes omklädningsrummen om och 1943 genomfördes en omfattande inbyggnad av ljusgården i det första våningsplanet. Detta, nytillkomna rum, inreddes som kök. I och med att badhuset togs ur bruk 1961, genomfördes en omfattande interiör ombyggnad till provisorisk monteringslokal för L M Ericsson. 1993 renoverades byggnaden åter och inreddes till kårhus för högskolans studenter. I samband med denna renovering återskapades delar av den äldre badhusinteriören. I bassänghallen återfinns den synliga takstolskonstruktionen, uppburen av snidade pelare. I entréhallen finns ursprungliga kurbitsmålningar i fönster- och trappnischer samt boasering längs väggarna. Boaseringen har rekonstruerats i bassänghallen och i det gamla omklädningsrummet. I det övre, orenoverade våningsplanet, finns endast det glacerade kaklet från tvättinrättningen bevarad. Lokalerna har kvar det ursprungliga ventilationssystemet med självdrag, men i köket och på toaletterna finns kompletterande med mekanisk ventilation.
Byggnaden har, med dess tydliga nationalromantiska prägel såväl exteriört som interiört, ett stort kulturhistoriskt värde. Den har dessutom ett stort byggnadshistoriskt värde samt ett betydande miljöskapande värde för kvarter och stadsdel. |